Här är det vågigt vill jag lova. Inte i hamnen men på öppet vatten vill man inte vara just nu. Övriga besättningen kollar på hundraåringen, men jag ska nog ta mig en tupplur istället.
jag var och spanade på vågorna förut. Det är nåt mäktigt med vatten och vågor. Jag gillar det! Stormiga ställen är liksom frigörande. Jag känner livet i mig, som lilla Ida skulle ha sagt.
Men man känner sig lätt liten. Man inser att naturens krafter har man ingen chans emot.
Nu hoppas vi att det lugnar ner sig gå att vi kan dra hemåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar