fredag 23 mars 2012

Att växa...

...kan vara jobbigt. hur jobbigt som helst. Jag skulle verkligen inte vilja vara 10-18 år igen... Ibland undrar jag vart samhället är på väg. Eller rättare sagt - vart är vi som skapar samhället på väg? Vart vill vi - vad har vi för mål?

Läste på kompisens blogg om hennes dotters funderingar, och konstaterar att Mallan ju tänker precis likadant fast tvärtom.
T.ex så tycker hon att
- vi ALDRIG gör något ihop. Inte så som kompisens familj gör. 
- vi aldrig åker på semester.
- vi är en alldeles för liten familj...
-  det är orättvist att hon måste lägga sig nio varje kväll, för det behöver INGEN annan göra.
- det vore gött att bo på landet ute i skogen och ha fler djur.

Jadu fru Björk.. ska vi helt enkelt byta barn några veckor om året? ;-)

Barn har ju funderat och vuxit i alla tider, så det är ju inget konstigt. Det som känns mindre sunt nu är att så många barn och vuxna mår psykiskt dåligt. Eller var det så förr också - fast jag inte märkte det då för att det inte pratades om det då?

Pressar vi barnen för mycket? Kräver vi för mycket av dom? Eller kanske för lite? Har man för mycket regler? Eller för lite? Pratar man för mycket och förklarar för många saker för dom, eller borde man göra det mer?

Finns det föräldrar som tycker sig veta precis hur de ska göra i alla situationer? Finns det barn som tycker att deras föräldrar alltid gör rätt?
Svaret är nog nej på de båda sista frågorna.

Livet är inte enkelt. Det är fyllt av hinder. 


Men livet är också fyllt av smultronställen. Eller som idag när vi gick promenad; tussilagoställen! =) Det är väl de ställena man får klamra sig fast vid ibland. Kanske också söka upp, för det är inte alltid de bara "dyker upp".


Ifall ni undrar:

Det är fredag och jag fredagssvamlar medan jag tittar på Modern family.

2 kommentarer:

Annelie sa...

Psykisk ohälsa hos yngre har ökat!! Jag tror att det tio viss del är föräldrars frånvaro!! Man jobbar osv osv, lite möten hit och dit och många glömmer nog stanna upp och fråga, hur mår jag vi osv! Nu tänker jag då på oss skapligt välfungerande familjer! Dom folket som lever under missbruk, våld och övergrepp är ju något helt annat, men som sagt den psykiska ohälsan smyger sig in hos även dom skapligt välfungerande familjer! Jag måste ju också tillägga!! Kanske är för mycket tid på dagis fritids osv... Nu mer är det ju inte ok att ta ledigt heller... Ha ha ha!! Konstigt det där att mellan ska gå och lägga sig klockan nio, det gör Emmelie också!! Jag menar inte heller att man ska skydda sina barn mot allt, livet har med och motgångar och det är vår skyldighet att ge dom redskap att hantera det, inte dölja det för dom!!!

hakker sa...

Jag tror att skillnaden i ohälsa inte är så stor, det vi alla får lida för är att vi nuförtiden får reda på precis allting via datorer och mobiler osv... -det man inte vet har man inte ont av? Det tar 10 sekunder via FB så vet vi vad som hänt grannens barn på lekplatsen. Och då bara ena versionen. Vi dras med i andras olycka antingen vi vill eller inte. Barnen märker och hör oändligt mycket mer än vi tror. Det är precis som med lågkonjuktur, alla slutar handla men ingen vet riktigt varför. Jag minns många tråkiga saker från Fröjereds skola för 30år sedan... fan vad tiden går.