Idag har jag fått vara hemma från jobbet - återigen pga en stressad mage som jag inte tagit hand om. Man kan ju tro att magen ska må bra efter ett lov, men istället blir det tvärtom. Kanske speciellt för att jag sov dåligt när M var borta, har slarvat med mat-tider och har haft en massa jobb att göra.
Men nu ska jag ju inte gnälla, jag har ju gjort en massa kul saker också. Och druckit en massa kaffe.
Så nu fick jobbet lida för att jag försökte att hinna med en massa roliga saker på lovet samtidigt som jag borde ha fokuserat ännu mer på jobbet vissa dagar. Men, men...
Med lite magmedicin och mer sömn ska jag nog fixa till den här magen också. Störande dock att man inte fattar att man börjar bli äldre och att kroppen inte fixar samma "tempo" som för tio år sedan.
På lovet har jag gjort följande jobbsaker:
- Påbörjat PIM5
- Skrivit skriftliga omdömen
- Påbörjat ett E-twinningprojekt
- Läst två böcker om Vygotskij
- Sett en film om nya läroplanen och kursplanerna
- Läst några av kursplanerna
- Plockat ner en konstutställning
Sedan har jag och Mallan gjort följande fritidssaker:
- Fikat med en go "bondfamilj" (Tack för goda våfflor, trevlig pratstund och lekstund!)
- Fikat med min dansanta syssling och Mallans dansanta bryllingar (Tack för mysig förmiddag!)
- Varit på Universeum
- Käkat lunch med Malte och Co
- (TACK! Det var supergott!)
- Planerat spökpromenadmöte med bästa nyblivna kaminägarna (eller kanske fäll-liggarna?)!
- Varit på 9-årskalas! Tack för gott fika!
- Varit på allhelgonagudstjänst och fått lyssna på underbar sång av Linn & My Kullsvik! Vilka röster!!! HELT fantastiskt!
Och det var efter gudstjänsten som jag läste dagens överskrift i ett häfte som man fick med sig hem. Klokt! Det gäller att leva de dagar man har, men då får man heller inte fylla dem med för mycket för då mår man inte bra av det... Och det är förmodligen väldigt olika för olika personer hur mycket man orkar med. Och det är olika beroende på vilken fas man själv är inne i hur mycket man orkar också.
Att fundera över sitt liv är sånt som djupingar som jag gör emellanåt, och då blir man aningens gråtmild över hur bra man har det. Är det då dessutom en fröken Kullsvik som sjunger Shirley Clamps "Jag fick låna en ängel" i bakgrunden, så är tårarna ett faktum. Man funderar på hur präster kan klara begravningar m.m. utan att bryta ihop... Så jag frågade, och fick då ett himla bra svar som dagens präst hade fått under sin prästutbildning. "Präster ska vara som apelsiner. Ett tjockt hårt skal men väldigt saftiga inuti".
Jag önskar jag vore en apelsin också. Men jag är nog mer en clementin skulle jag tro. ;-)
Näpp, nu ska den här clementinen ta och dricka lite te och läsa saga för lillclementinen...
Den här fina älgen har lillclementinen ritat till sin pappa. Visst är den underbar!
1 kommentar:
Jag vet precis hur du har det, min mage är inte heller i toppform, måste vara något med vårt yrkesval... Tänk om alla kunde läsa din lista på vad du gjort på "lovet" dom som tror att vi lärare bara är lediga jämnt...
Kram på dig och ta hand om dig!
Skicka en kommentar