onsdag 28 juli 2010

Att spåra...

Idag har jag lagt mitt första blodspår åt Millan. Jag tycker att det är så himla spännande med spår. Det vore väldigt roligt om Millan kunde bli riktigt bra på det.

Vad gör man när man spårar? Ja, det är några som undrat. "Går man ut i skogen och spårar vad som helst?" Nej, det gör man inte. Man lägger spåret själv först, väntar minst fyra timmar eller så, och sedan går man med hunden och ser om den kan följa spåret.

När vi hade valpträffar med Millans kull fick vi veta lite om spårning, och jag tyckte det var jätteintressant. Jag har fått god hjälp av en expert som jag också fått följa med och få tips av. TACK! Det har varit väldigt bra! Annars hade jag nog inte kommit igång alls. Det är bra att ha en duktig mentor!

Det är en del att tänka på, men man kan ju börja ganska enkelt. Det jag känner att jag har svårt att hålla ordning på är vindriktning och sånt. Jag behöver också ganska mycket större "mark-kännedom" för att kunna "tänka ut" ett passande spår i huvudet innan jag går. Om jag bara går och går så kan det bli hur som helst.
Idag blev det ett spår på ca 300 meter, och det gick åt väldigt lite blod... Så jag kan nog vara frikostigare med det. Millan hittade dock spåret väldigt bra ändå som tur var.

Det man behöver är:

Med flaskan stänker du ut lite blod med jämna mellanrum. Du binder också fast en klöv i ett snöre som du drar efter dig längs hela spåret. När du ska vinkla av måste du dra till dig klöven så att den inte tar en genväg...

Medan man går sätter man också markeringar/snitslar i träden för att man ska minnas hur spåret går. En del använder sig också av GPS. Men teknik är bara bra när den fungerar, och snitslar fungerar alltid! =)
Man kan ha olika system för markeringarna, jag har inspirerats av min mentor och har nu ett eget system. Röda snitslar är vanliga markeringar. Blått/rött betyder att spåret vinklar av och bara blå snitsel betyder att det är bloduppehåll, dvs. jag stänker inget blod under ett antal meter utan släpar bara klöven.
Klöven ligger sedan i slutet av spåret och Millan blir så stolt och lycklig över att ha hittat den. Det är hennes belöning! Hon får tugga på den ett tag och bära omkring på den och sedan har vi med en leksak eller godis som vi kan byta med. Idag hade vi med hennes älskade dummy som hon tycker är sååå rolig att leka med. MEN... klöven var givetvis mycket mer intressant. Dummyn tittade hon bara på och sedan följde hon M och klöven som en svans. Kolla in tungan på henne på bilden här nedanför (Jag lät den ha kvar sin färg för att det skulle bli tydligare):

Klart godkänt fick jag av M - och Millan fixade ju spåret fint, så nu blir det ett spår i veckan framöver. Ska man bli bra på att lägga spår måste man ju träna. Och ska Millan bli en bra spårhund så måste ju även hon träna.

En viktig sak att komma ihåg är också att kolla med markägaren att det är okej att man lägger spår!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hon är så duktig Millan! Vi pratade om henna igår faktiskt jag och maken och vi konstaterade att Millan är en riktig sjärnhund :o)
SAKNAR er! KRAM LinaPina

Fnissi sa...

Saknar er också! Millan är en go hund, och det är alla hennes kullsyskon också. Det finns valpar nu... =)

Annelie Björk sa...

Spår är kul!!! Har kört mycket blodspår med en av mina tidigare hundar! Dom blir så härligt trötta efteråt! Kram!!!

Marie sa...

Ja jösses vad spår vi gjorde till Wictor när han var ung. Han var jätteduktig på det. Men han gillade inte när det låg fågel i slutet, de var äckliga att bära på, bättre var det med kanin, eller klöv. Förresten så var han inte duktig alla gånger, när det var dags för prov så började han bada i en å istället för att spåra färdigt...Då var husse aaaarg!
Lycka till med Millan!!