söndag 7 mars 2010

Dan Andersson



Jag älskar poesi och lyrik! Dan Andersson är en favorit, och just nu läser jag en pocket med samlade dikter av honom.
Många dikter är väldigt mörka, andra inger hopp. Många är vackra. De här t.ex.

I kärlek den stingande tistel blir skön,
och majregn vattnar förtorkade land,
och en ros kan dofta, en äng bliva grön
mitt i öknens brännande sand.


Min kärlek den liknar ett stormande hav
den är ljus, den är stark, den är stor
den är likasom månsken i tillvarons natt
och längst inne i själen den bor.

Min kärlek är sol som från himmelen sken
över hembygdens sjungande gran -
förr gick dagen som oxen på stela ben
nu hoppar han lätt som en svan

Min kärlek är sol som från natthimlen föll
över gravar och tårar och snö.
Förr stämdes min visa till spädgrisars lov
nu sjunger jag blott om min mö.

Så hög som en låt ur en lullande lur
är min kärlek - ej lustarnas träl.
Förr älskade jag som ett avlande djur
nu älskar jag bara en - själ.

Vi ska ligga så stilla i graven en gång
samma kista vi vila oss i
tvådelad, men hopväxt, mot himlen med sång
då rusar vår själ som ett - bi.

1 kommentar:

maria sa...

fick i år kolla på bokrea på adlibris o den här var sluuut! fast jag tror å andra sidan att jag redan har den hemma... =)

Min kärlek föddes i lustfylld vår
på stränder av lekfullt dansande vatten,
och vildhonug drack jag i ungdomens år
på ängar våta av dagg i natten
("visa")

Jag älskar den! när jag hade tråkigt på lektionerna (eh, matte kanske??) satt jag o skrev ner den med "fina" bokstäver, sida upp o sida ner i slutet av räknehäftet. nu kommer jag knappt ihåg den längre..... =(

kram!