onsdag 23 april 2008

Dikter!

Här kommer lite fina dikter:

Det liv är icke längst
som längst har varat
Den levt längst
som fyllde livet bäst
Den är ej rikast
vilken mest har sparat
Nej, den är rikast
som har givit mest!


Som ett livsmotto nästan... Jag vill ge, ge, ge, ge!


Ångest, ångest är min arvedel,
min strupes sår,
mitt hjärtas skri i världen.
Nu styvnar löddrig sky
i nattens grova hand,
nu stiga skogarna
och stela höjder
så kargt mot himmelens
förkrympta valv.
Hur hårt är allt,
hur stelnat, svart och stilla!

Jag famlar kring i detta dunkla rum,
jag känner klippans vassa kant mot mina fingrar
jag river mina uppåtsträckta händer
till blods mot molnens frusna trasor.

Ack, mina naglar sliter jag från fingrarna,
mina händer river jag såriga,ömma
mot berg och mörknad skog,
mot himlens svarta järn
och mot den kalla jorden!

Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen.

Pär Lagerkvist beskriver ångest... och då förstår man att han varit med om det!!!

Har fått tid hos läkare kl.14 för Mallan. Återkommer om hur det blev... Men det var vinrött i toan i morse igen... Huuu...

1 kommentar:

Anonym sa...

Är det inte ångesten som driver diktaren till orden-lusten att förmedla dem?(hoppas det inte var något allvarligt?) MvH Gladiatan