tisdag 22 april 2008

Bajs!


Bajs ja! Tänk att det kan va så kul! Fast idag har jag upplevt att det INTE alltid är kul! När jag hämtade Mallan på förskolan berättade de att hon bajsat blod och att det varit mycket! Hypokondrikern som bor djupt inom mig hoppade då fram och tänkte ut ALLA tänkbara farliga sjukdomar som det kan vara. Fick nästan smått panik...
Skulle dessutom åka och jobba för vi hade möte med jobbet. Pallade inte det. Fick sitta i 35 minuters telefonkö till jourcebtralen för att få veta om det kunde vara nåt farligt. Fast där är de ju hyfsade experter på att lugna ner... Fast jag kan liksom inbilla mig hur de sitter där och tänker att "oj,oj,oj,oj det kan ju vara cancer - men det kan vi ju inte säga... vi säger att det kan vara en tarmsjukdom eller en bakterieinfektion i tarmen istället, för det låter inte lika farligt...då lugnar nog den där hispiga mamman ner sig lite".
JAG VET att jag är sjuk i huvudet! Men psykologen Håkan Andersson hävdar att vi alla är psykiskt sjuka - på ett eller annat sätt! Tror jag med! Annars är ju jag inte som alla andra... =)

I alla fall mår hon bra... Och hon har bajsat vanligt nu i efterhand...
Försökte bortförklara det med att hon ätit rödbetor till lunch idag, eller makrill i tomatsås igårkväll (fast hon har aldrig blivit sådan förut men...) fast sjuksköterskan sa att det inte skulle påverka så mycket så vi skulle ringa vårdcentralen i morgon för att få komma dit och ta prover. Tjo!
Hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppashoppas, hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att det inte är nåt.
Bröt ju ihop som vanligt då - men mammsen och pappsen ryckte ut och kom och hade lugnande inverkan. THANK GOD for them!

Tack också för vänner som jobbar på apoteket och som också kan fungera som lugnande medel. Tror aldrig jag blir av med denna förfärliga ångest över sjukdomar... som dödsångest nästan, för det är ju det jag tror kommer hända. Jag ser ju liksom alltid det värsta scenariot framför mig, och blir då oftast positivt överraskad förstås... men i alla fall! Undrar vad det beror på???
Många allvarliga sjukdomar i familjen/släkten?
Only God knows!

Ännu en sak där mitt förnuft inte råder över känslorna. Jag hör liksom förnuftet säga saker - men kan inte lyda de tankarna...
Förnuft & känsla... det är väl en bok också?
Måste betyda att fler haft problem med detta. Vilket ju i sin tur betyder att jag är som alla andra. Typ... Några finns det väl som är lika mig???

Natti natti!

1 kommentar:

Anonym sa...

Syster syster syster... är det min tur att vara pedagogisk nu? Är det nån här som vet hur det är att vara pisssjuk och nästan dö (tydligen)så är det jag. Kanske blev jag avtrubbad av det, kanske har jag lärt mig nått av att jobba inom vården och åka in och ut på sjukhus med min sambo. Men en sak är säker, ingenting blir bättre av att man går händelserna i förväg och tror det värsta.INGENTING. Jag brukar ju vara den som överanalyserar och överdriver tankegångar, men det är på alla andra plan i livet. Inte den medicinska konstigt nog. Den lilla hypokondrikern i mig liksom självdog efter anemin. Jag lovar, om jag nu utbildar mig till sjuksköterska då har du mig som jourtelefon alla dagar i veckan! Älskar dig (och er)! PUSS och tack för idag!